Om beardisar

Bearded Collien är en mycket trevlig medelstor hund som har sina anor från 1500-talet då den arbetade aktivt som vallhund. Den användes främst för vallning på stora avstånd. Genom att skälla kunde den på ett enkelt sätt möjliggöra för herden att följa vallningen. Dagens "beardisar" ges, tyvärr, oftast ej denna möjlighet att arbeta aktivt som vallhund. Man skall alltid komma ihåg att den är avlad för att arbeta i timmar och inte för att vara någon "prydnadshund".

En bearded collie behöver få gå minst en rejäl runda om dagen där den kan få springa fritt. Genom att stimulera sin beardis mentalt får man en trevlig lätthanterlig kompis, som är där för en i alla väder. Bra övningar för detta är att lära den cirkuskonster, lydnad eller varför inte prova på det alla hundar älskar - och som beardisen synnerligen passar till - agility. Naturligtvis finns det otaligt många saker på vad man kan hitta på med sin bästa vän. Det är bara ens egen fantasi som begränsar.

Lite historik

Rasens historia mellan 1514 och fram till 1944 är relativt okänd. År 1514 seglade den polska köpmannen Kazimierz Granski från Gdansk till Skottland för att byta spannmål mot får. Köpmannen hade tre vallhundar med sig som imponerade på skottarna så pass mycket att skottarna bytte till sig dessa emot några extra fina får. Dessa tre hundar var av rasen Polski Owczarek Nizinny (PON). Dessa hundar har troligtvis fått ett stort inflytande på dagens bearded collie. Mrs Wilison anses ha stort inflytande på dagens bearded collie. 1944 fick hon hem en brun bearded collie valp av misstag. Mrs Wilison var nämligen då uppfödare av shetland sheepdog och hade beställt en shetland sheepdog av en skotsk fårherde. Mrs Wilison förälskade sig i den bruna tiken som gavs namnet Jeannie of Bothkennar. Jeannie visade sig vara en mycket duktig vallhund. Utifrån henne lades grunden till för nästan alla registrerade bearded collies.

1960 kom den första bearded collien till Sverige. Samma år registrerades således den första bearded collien av Svenska Kennelklubben (SKK) och har sedan dess rönt stora framgångar som ett härligt livligt charmtroll!

Vallning

Om man erbjuds möjlighet till att prova om sin hund har fått behålla sina vallningsinstinkter ska man inte tacka nej till detta ypperliga tillfälle. Det kanske aldrig kommer tillbaka!

Under 1996 började man diskutera inom Specialklubben för Bearded Collie (SBC) att anordna vallanlagsprov för att få statistisk grund på vilka hundar som har kvar sina vallegenskaper och efterlämnar dessa vallegenskaper till sina eventuella avkommor. I juli 1996 anordnades för första gången ett sådant här vallanlagstest som gav blandade resultat. Cirka 75% av de hundar som prövades visade att de hade vallegenskaper. Sedan sommaren 1997 har det årligen anordnats vallhundsläger, i privat regi, med erfarna vallhundsinstruktörer. SBC instiftade 2001 ett vallanlagstest där fyra delmoment bedöms, ett rätt stort antal beardisar testas årligen med ett något varierat resultat.

Under årens lopp har några få beardisar, bl a Vindjarl's Garm och Artix Esprit Brown Girl, avlagt godkänt lokalprov i vallning anordnat av Svenska Vallhundsklubben. Garm var dessutom den första beardisen som blev godkänd i vallningens öppen klass.

Lydnad, Agility, Bruks, Rallylydnad och Freestyle

Många beardisar har deltagit i lydnadsprov och agilitytävlingar. Dessa två sporter passar beardisen utmärkt eftersom den är lättlärd och snabb.

Under årens lopp har över fyrtio beardisar erövrat sin championattitel i lydnad. Flera beardisar har deltagit på SM och Ungdoms-SM (U-SM). Vindjarl's Garm har ett flertal år deltagit på SM i lydnad samt blivit Årets Lydnads Bearded Collie under ett antal år i rad.

Det är inte lika många beardisar som håller på med agility. En förklaring till detta kan vara att det behövs en bra grundläggande lydnad för att träna agility. Under årens lopp har fem beardisar blivit agilitychampions. 1989 blev Woolpack's Honeymoon tvåa i Årets Agilityhund, d v s den näst framgångsrikaste agilityhunden i Sverige! Samma år kom Reservatets Fedja trea i årets agilityhund. Vid denna tidpunkt fanns det inget championat i agility att erövra. Säkerligen hade dessa två, med lätthet, lyckats bli agilitychampions. Ett stort antal beardisar har under årens lopp deltagit i SM och U-SM i agility under åren. 1997 blev Tretex Black Eternal Flame "Flamman" uttagen till svenska landslaget. Flamman är den första beardisen i Sverige som har blivit uttagen till agilitylandslaget.

Det finns även beardisar som har provat på att tävla i bruks. Fram till idag finns det endast en champion i bruks (spår) nämligen Trollflöjtens Magic Mandoline "Lino". Ett par beardisar har tävlat i elitklassen, men tyvärr inte lyckats bli champions ännu. Två beardisar har deltagit i SM och U-SM i bruks. Lino har deltagit i flera SM och som bäst tog han ett silver i spår. På U-SM 1993 vann Remmen's Noble Duchess guldet i appellklass spår, då det gick av stapeln i Ljungbyhed.

2011 blev rallylydnad en officiell gren i Sverige, denna gren har rönt stor framgång hos beardisägare. Det första SM:et hölls 2012 i Tånga Hed, dit hade LPI LPII RLD N LPELIT SE LCH RLD F RLD A RLD M Highflying That's Just Me "Penny" kvalificerat sig. Penny var även kvalificerad till SM 2013 samt var den första beardisen som tog mästartiteln i rally och tog en rad olika utmärkelser inom beardisklubben såsom Årets Rallylydnadsmästare och Årets Rallylydnadsbeardis.

Freestyle och Heelwork to Music är också en annan tävlingsgren som passar beardisen utmärkt. I Sverige tävlar inte skrivande stund så många beardisar, LPI LPII RLD N LPELIT SE LCH RLD F RLD A RLD M Highflying That's Just Me "Penny är den beardis som kommit "längst" här och tävlar fn i HtM2. Däremot finns det en riktigt duktig beardis i Storbritannien nämligen; Moonlight Magic Dancer som 2012 & 2013 vann HtM-finalen på Crufts, 2013 representerade de även Skottland i freestyle-finalen på Crufts.

Utställning

Att ställa ut sin hund innebär att man får den bedömd exteriört, dvs hur bra ens hund överensstämmer med rasbeskrivningen.

Under årens lopp har ett stort antal beardisar blivit utställningschampions. På kennelklubbens utställningar har en del beardisar till och med blivit Best In Show (BIS), dvs utställningens vackraste hund. Rasklubben, SBC, anordnar varje år officiella utställningar.

Att ha en Bearded Collie

Att äga en bearded collie innebär en hel del jobb. En bearded collie är en aktiv hund som behöver motioneras rejält varje dag. Även om en beardis inte fäller som en "vanlig" hund drar den in grus, så är man riktigt pedantiskt lagd ska man överväga om detta är rätt ras. Fast å andra sidan så ska nog i ärlighetens namn inte pedanter har någon hund överhuvudtaget! En beardis är som bekant en vallhund och även om man inte har avlat enbart på vallegenskaper så kräver den att bli aktiverad.

Då beardisen är långhårig kräver den pälsvård. Oftast inte så mycket omvårdnad som man skulle tro då man ser hur mycket päls den har. Då valpen tappar sin valppäls och får sin vuxenpäls, runt 1-årsåldern, är pälsen som värst. Den tovar lätt och kräver en hel del borstning. När beardisen har fått sin "vuxenpäls" kräver den inte lika mycket, vanligtvis räcker det med en borstning ca var tredje vecka gärna kombinerat med shamponering och en inpackning (som gör pälsen mer lättskött och lättborstad).

Har inte dessa två stycken här ovan avskräckt dig så kan jag vidare berätta att en beardis är en underbar kompis att ha. Den ställer upp på alla "äventyr" som du kan tänkas göra. Alltid lika glad med glimten i ögat, sällskaplig och intelligent. Mina beardisar har genom hela livet varit lekfulla och lekt med andra hundar. De bråkar inte med andra hundar och är lätta att ha att göra med. Att ha den lös i skog och mark är inte heller några problem. En beardis kan man träna i så gott som vilka discipliner som helst och är lättlärd. Rasen anses också vara förhållandevis en frisk ras.

Kort och gott skulle man kunna säga: en gång beardis - alltid beardis!

Vill du lära dig ännu mera om beardisar? Då rekommenderar jag Charlotte Lanings bok" Bearded Collie" (är på svenska). Den kan du beställa hos bearded collieklubben.
Självklart svarar jag även på frågor om rasen, bara kontakta mig på webb [snabel-a] millieville.com.